Kärlekstrassel..........

Lovade att jag skulle berätta om dagen då jag skulle få lära mig att virka kärleksknutar här är verkligheten.

De började med att en broschyr från vuxenskolan damp in i brevlådan. Hm, kul tänkte jag träffa likasinnade och lära sig något nytt. Så jag anmälde mig till vad man kallade "Inspirationsdag Kärleksknutar " Man skulle bi inspirerad i 4 timmar. Väntade på att just denna lördag skulle infinna sig och så var det dax. Vi satt där 10 förväntansfulla kvinnor i varierande ålder med ett mål här skulle det bli kärlek.

I kallelsen stod ta med mohair garn och virknål 3 eller 3,5 och som lydiga svenskar så hade alla detta med sig.

Det började med att vi fick svara om vi var där,hmhmhm personen som skulle hålla i kursen glömde att presentera sig och gick snabbt igång med att sända runt 4 olika sjalar i kärleksknutar( Dessa var bara så fula) ingen av sjalarna var i mohair.

Då började vi titta på varandra !!!!

Så sätter hon igång och skall visa oss. Då tar hon fram virknål STOR minst 14-15 och ett garn som är jättetjockt. Vi titta på varandra och säger VA......... vi har ju tunt garn.

Det går bra ändå med tunt bara lite svårare säger tjejen.Suck, när hon då startar med att säga att så sätter vi in tummen i öglan då blir det lättare, bryter jag ihop och tänker vad gör jag här och tittar mig omkring. Här sitter 10 förvirrade kvinnor och bara tänker. HJÄLP !

Så sätter cirkusen igång med frågor och hur gör jag nu, hjälp mig jag fattar inte osv.

Nu startar vi med hur man virkar en sjal säger tjejen och 1o kvinnor med " guppiliknade ansikte flämtar efter luft" Efter 1 timmes knåpande och 10 svärande kvinnor..... ( vissa la ner arbetet och började prata heminredning, shopping) så säger tjejen (kursledaren) JA, man kan även göra en halsduk detta är mycket lättare och börjar med en ny variant.

Då säger vissa nu måste jag bara fika lite och går iväg. Men jag tänkte de va ju själve F...N om jag inte skulle fixa detta, så jag fortsätter på min sjal i mohair (tunnt garn)

Efter 2,5 timmar har jag fått nog. Käkarna är sammanbitna, axlarna sitter nästan ovanför huvudet och jag är ilsk.

Alltså ett visdomsord ,lär dig via vänner eller nätet. Sämre kurs har jag aldrig varit på .

Så nu knåpar jag vidare här hemma på mitt trassel